Pump vs Sprutor
Jag testar alltså sprutor ett tag nu för att se om det passar mig bättre.
Det är klart att en insulinpump är ett bra alternativ då den liknar en riktig bukspottkörtel som konstant ger insulin under dygnet samtidigt som man endast behöver byta nål ca var 4e dag. Men den innehåller bara korttiddsverkande insulin vilket gjorde att jag kunde må dåligt på bara tre timmar om den krånglade. Och jag tycker att den krånglade ganska ofta. Sen var jag alltid nojjig över om infarten satt rätt och om den åkte ut när man råkade fastna i nåt så slangen drogs till m.m. Sen kunde mitt blodsocker stiga oerhört snabbt om jag råkade ha för låg dos i 1-2 timmar då det liksom inte finns nåt annat än det snabbverkande insulinet.
Nu när jag tar sprutor vet jag alltid att jag har mitt basinsulin i kroppen oavsett vad jag gör! Och då får jag korrigera mitt blodsocker med kost, mer fasta tider och måltidsinsulin. Hittills känns det som en frihet att inte behöva bära med sig pumpen konstant. Men nu måste jag ställa klockan på 9.00 för att ta mitt långtidsverkande insulin även om jag vill sova längre. Men jag ställer klockan då och går upp, vilket inte gör mig något alls! :)
Sen upplever jag det som att jag blev sårbar med pumpen, åkte ja bort över en helg var det så mycket att ta med: exra sprutor ifall pumpen helt går sönder, några uppsättningar nya tillbehör till pumpbytet samt nytt batteri om det skulle sluta fungera. Så det var aldrig lätt att packa för en helg borta någonstans. Nu behöver jag ju endast ta med mig mina två pennor och nålar!
Men som sagt, det här med sprutor är på prov (har fortfarande kvar pumpen hemma). Visar det sig vara väldigt svårt att få till en bra balans med sprutor är det kanske värt att återgå till pumpen även om den krånglar ibland om blodsockervärdena är betydligt bättre. Det visar sig! Jag ska om ca en månad ta ett nytt HbA1 för att stämma av hur pennorna har fungerat!
Detta var/är min pump, så rosa och fin :)
