Ur hjärtat, just nu.
Jag är trött på min diabetes. Att ständigt behöva ha kontroll. Att ständigt behöva beakta tusen tankar kring doser, blodsocker och mat. Att allt jag äter ska ha en korrekt uträknad dos. Att planera all fysisk ansträngning. Att planera och pussla och ständigt få allt att gå ihop. Och framför allt alla känslor kring "dåliga" blodsocker.
Jag önskar bara att jag var frisk och kunde göra vad jag vill, när jag vill. Att slippa planera. Att äta vad jag vill, det jag är sugen på. Att inte känna skam om jag äter något med för snabba kolhydrater. Jag önskar bara att jag slapp det här.
Och det tråkiga är ju att allmänheten oftast tror att det är simpelt, att det räcker med att äta enligt tallriksmodellen, motionera och ta vårt insulin. Men hur mycket mer än så är det inte?!
Vi ska tänka på allt och korrigera våra doser vid förkylning eller infektion, träning, arbete, lata dagar, olika maträtter, stress, hormoner. Och det är faktiskt ett evigt pusslande. Och just nu är jag less på att behöva lägga ner så mycket energi på allt det här, som jag faktiskt gör. Och jag vill vila hjärnan från alla miljoner tankar kring alla siffror. Jag känner mig just nu utbränd på min diabetes.
